Ända sedan liten har jag haft sky höga och stora drömma - orealistiska i andras ögon, men jag har aldrig tappat hoppet och tron om att jag kan ta mig dit jag vill om jag bara lägger ner tid och arbete och kämpar min väg dit jag vill.
När jag var liten och alla mina vänner lekte med sina barbie dockor föredrog jag att stå framför min spegel med min hårborste i högsta hugg och sjunga med i alla låtar på mina CD skivor.

När vuxna frågade oss barn i vad vi ville bli när vi blev stor var de andra barnens svar saker som '' Prinsessa'' och dylikt, mitt svar var ''Artist''.  När vil blev äldre och de vuxna frågade oss vad våra högsta drömmar var svarade de andra barnen saker som ''Jag vill gifta mig och ha ett jätte stort bröllop'' och dylikt, mitt svar  ''Att bli artist och sjunga''.

Nu när vi är äldre frågar de vuxna oss ''Vad vill du arbeta med efter skolan'' och ''Vad vill du få ut utav ditt liv?''.

Andra svarar saker som ''Jag vill jobba som bartender'' eller ''Jag vill jobba med mode'' eller ''Jag vill bli Journalist''. 
När äldre frågar mig vad jag vill bli är mitt svar, ''Jag vill åka utomlands och jobba, kanske som Au Pair.''

Jag säger det när jag egentligen vill säga samma sak som jag gjorde när jag var liten, att sjunga.
Det är fortfarande min högsta dröm, stå på scen - sjunga.
På scenen mår jag bra, på scenen släpper jag alla tankar om what so ever och bara är. Jag mår bra för jag gör det jag älskar mest, det jag alltid har älskat mest.
Visst, jag vill även bli Au Pair, tror det kan vi så sjukt roligt - men även där tvivlar folk på mig, när jag säger en sak som ändå är någorlunda realistisk, men - tydligen inte.
Jag vill resa, jag vill upptäcka världen, jag vill sjunga, jag vill dansa, men. Jag har kommit till den insikten att jag kanske aldrig kommer bli den rockstjärna jag alltid drömt om, och  jag har accepterat de, jag är 18 år och det är väl klart jag vet att man inte alltid får allt man vill, men det betyder inte att jag någonsin kommer ge upp musiken. Bara för att jag inte kan vara den där rockstjärnan jag alltid velat så kommer jag alltid sjunga och förmodligen alltid spela in låtar, om dom låtarna så bara hamnar på Youtube och that's it - så kommer jag aldrig släppa det jag håller närmast hjärtat.

Musiken är vad som får mig att må bra, det som får mig att känna lycka i även det svåraste stunderna och situationerna.
Musiken är vad som får mig att koppla av efter en lång dag men stress och press, det som får mig att känna mig som jag.
Och det ger jag aldrig upp.
En annan dröm jag har är att flytta till USA och därav anledningen till att jag vill bli Au Pair.
Det är nästintill omöjligt att flytta till USA om man inte är ett otroligt tillskott till ett företag och behövs eller om man inte har väldigt mycket pengar till hands så man därav kan köpa sig ett Green Card och överleva utan jobb de första månaderna.

Dom pengarna har inte jag, så antingen Au Pair eller gifta mig, de är väl så mina valmöjligheter ser ut. Men det är okej för mig, Au Pair - jag tror det kan vara skit roligt, jag älskar barn - Det värdefullaste jag har i mitt liv är min systerson, så jag tänker väl, why not?
På ett eller annat sätt kan vi alla se till att våra drömmar går i uppfyllelse, somliga av oss - tex. jag - måste bara kämpa lite extra hårt och hitta vägarna till vårat mål som kanske inte alltid är de lättaste.
Därför anser jag att ingenting här i världen är omöjligt - kämpar man bara tillräckligt hårt och är villig att lägga ner vad som krävs för att uppfylla sina drömmar kan man göra precis allt man vill.  


~Ingenting är omöjligt,de omöjliga tar bara lite längre tid. ~ 

Då kör jag igen på nytt, ny blogg med nytt innehåll.
För första gången sedan jag började blogga ska jag vara helt öppen och helt ärlig och våga skriva allt det jag egentligen vill skriva på min blogg. Om mina drömmar. 

Jag hoppas ni kommer finna min blogg intressant och att ni där ute som känner som jag att ni vill göra något mer med ert liv än att bara vara, kan få ut något utav denna blogg. Kanske våga sträva efter just Din dröm.